lördag 20 februari 2010

Bränner manus igen

Bränner manusblad ikväll igen. Men bara de jag inte har användning av, förstås. Jag gillar dramatiken i att bränna egna manus. Författaren Kjell Johansson har berättat att han alltid skriver ett helt manus, kastar det i papperskorgen och sedan skriver ett nytt. Det är en del av hans skrivprocess. Jag tycker att det låter onödigt. Dels är det roligare att elda upp manus, dels är jag för bekväm i regel för att skriva om ett manus helt. Jag bearbetar hellre utkasten.

2 kommentarer:

Jane Morén sa...

Frågan är om det kanske vore bäst att bara bränna allt och börja på nytt, så har jag börjat tänka på senare tid, när jag sliter med en samling. Jag behöver helt klart en mentor. Help me, jag vet varken ut eller in, känner jag. Och då slår mig en sak: varje gång jag skrivit något som håller, då känns det klockrent. Alla andra gånger, det är då förvirringen slår till, jag söker efter stöd, kanske håller det ändå. Är det lättja? Vill jag inte bränna sådant som kanske är något, en har bara ett uns vittring av något. Det som egentligen kanske inte kan komma till på annat sätt än genom att börja från början igen? Men var börjar allt?

Victor Estby sa...

Jag tror att du måste få ihop en mängd och inte tänka så mycket medan du arbetar fram den. Du kan skriva och har ju publicerat noveller och framträtt med dikter. Lite på din förmåga och ös på! Sedan är det bra att låta flera personer vars omdöme du litar på (som inte bara säger att det är bra och inte kan förklara varför) läsa och ge respons. Så gör nog i princip alla författare. Får du sedan en bra förläggare kan det räcka med honom eller henne som läsperson.
Jag läser gärna när du har en samling du känner dig färdig med.