Om kvinnorna skiter i kulturen?

Jävligt rolig krönika av Natalia Kazmierska i gårdagens Aftonbladet. Påminner om Alejandro Leiva Wengers novell "Elixir", där invandrarna blir svennar och samhället faller, eftersom ingen gör invandrarjobben längre som håller Sverige uppe. I Kazmierskas krönika är det de kulturbärande kvinnorna som - trötta på den manliga, gubbiga dominansen i kulturvärlden - "skiter i teatern, filmerna, litteraturen, ja, i hela finkulturen. Vi bara struntar i alltsammans." Om kvinnorna struntar i kulturen - vilka ska då bära upp den? Ta del av den? Tänk om...

Något särskilt med onsdagmorgnar

Det är något särskilt med onsdagmorgnar. Något som får en att vilja göra, skriva stora verk. I mitt fall mer dikter, verser, noveller, romaner. I Simon and Garfunkels det här. Har ni någon vilja att göra något särskilt när det blivit onsdagmorgon?

Inte kväll än i frilanslivet

Trött efter en intensiv dag i frilansarens liv. Och än är dagen inte riktigt över. Ska få ihop en kort text först som jag gått och dragit ett par varv i huvudet under dagen. Kan nog bli rätt bra. Om jag orkar sedan ska jag redaktöra lite innan jag tar kväll.

En läcka i skrivarlyan

Dribblat med intervjuförslag och diskuterat framtida planer med José, bokat om en fikaträff med en kompis. Dessemellan kom rörmokaren och hjälpte mig med en läcka under diskbänken. Det visade sig vara som jag och U befarade - att vi har en begynnande fuktskada därunder. Men det ska väl ordna sig med. Solen skiner därute och det är ju trevligt för dem som har tid att vistas där. Men om någon timme ska jag ändå bege mig ut. Då får jag en välbehövlig fikapaus. För ikväll kör jag igång igen med frilansnötandet.

En låt för Slussen

Spelar en liten låt för Slussen nu på morgonen. "There upon the rainbow is the answer..."

Vilket värde har Virtanen?

Jag har suttit och funderat en stund: Finns det någon meningslösare svensk journalist än Fredrik Virtanen? Har han åstadkommit en enda sak av värde med allt utrymme han har fått i TV och tidningar genom åren? Jag kan inte komma på någon - någon annan som kan? Idag toppar han sin meningslösa utbredning i Nordens största dagstidning Aftonbladet med att räkna upp de kändisar som den amerikanska skådespelerskan och fotomodellen Raquel Welch legat med och vilka det vore roligt om hon hade legat med. Det här fyller han en helsida i Aftonbladet med. En av Sveriges just nu mest prisbelönta och hyllade författare, Sara Stridsberg, utser han till "Veckans babe". Kan ingen bara se till att Virtanen försvinner någonstans där man slipper se honom och hans tramsiga pajasjournalistik?

Frilansveckan har puttrat igång

Veckan har puttrat igång med dagsverslämning nu på morgonen. Fick förordet till antologin i helgen och ska ge respons på det idag. Sedan blir det lunch med en kompis, journalist- och författarkollega. Skönt att få lite luft i luvan. Och kanske lite sol?

Söndagsbilden: Bilden av människohoppet

Bilden av människohoppet

Ett hopp om oss, trots allt en sympati
för människor, finns någonstans däri
hur vi betraktar ett fotografi.
Den minsta skärva i det som är vit
är intressantast och vi tittar dit.
Hur kallt det vita än är och hur fruset,
så vandrar våra blickar först mot ljuset.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Tidigare söndagsbilder:

Svensk byggnorm

Safe Love

Psalm för Kunskapens träd

Vintervisst

Sven Olov Karlssons Vilda Västmanland

Som författare är det viktigt att göra som guldgrävarna i Klondyke - att muta in ett område. En värld där man känner sig hemma och som man samtidigt lyckas vara ständigt nyfiken på. En värld full av guldkorn att hitta och försöka förädla om man gräver på rätt ställen. Min bäste vän och författarkollega Sven Olov Karlsson har mutat in ett område - sina barndomstrakter i Västmanland. Han har grävt fram flera guldkorn ur sin värld och bland annat skrivit två hyllade romaner - Italienaren och Amerikahuset - som utspelar sig där. Ibland skriver han också på Expressens kultursidor om sin värld Vilda Västmanland. Som idag, när han recenserar Arne Sundelins bok Fallet Thurneman, om Salaligan. Sven Olov skriver om sin värld med en nykter och nyfiken ömsinthet som gör att man gärna återvänder med honom dit.

Dagerman skrev nog för dagen

Gjorde just klart en vers till en av mina uppdragsgivare. Men är lite osäker på om den sitter till hundra procent. Ska låta U läsa den när hon är tillbaka från en körrepetition. Och sedan ska jag låta versen ligga till sig över natten, som vanligt. En av mina stora förebilder som dagsversmakare, Stig Dagerman, porträtteras i dag i Svenska Dagbladet. Göran Greider har valt ut tre dagsversfavoriter som publiceras i anslutning till reportaget. Jag undrar om Dagerman körde med ligga-till-sig-nätter. Han hade nog inte så stor möjlighet till det, tänker jag, eftersom han skrev dagligen i en dagstidning. Men bra blev det ändå oftast.

Woody Guthrie i spelaren

Snälla U gav mig idag en skiva med Woody Guthries samlade sånger. Så jävla tungt!

Möte med författarvännen Leo Lundberg

Träffade underfundiga vännen, författarkollegan och rockstjärnan Leo Lundberg och hans två fina krabater i Skrapan på eftermiddagen. Vi tog en fika på stående fot och pratade livet och litteraturen. Har hjälpt honom med korrekturläsningen av hans roliga och spännande "trycksak" (som han själv kallar sin bok) Strandnäsprojektet, en samling prosadikter och låttexter som han lät trycka upp en bunt av till ett framträdande han gjorde nyligen i sina barndomstrakter på Åland. Den lika underfundiga formen (boken är format som ett skrivhäfte från grundskolan) är gjord av Emelie Hage, som även gjorde formen till Leos novellsamling Den stora behandlingen.

Fick ett signerat ex av "trycksaken" innan vi promenerade söderut och skildes åt i Ringen.

Framtiden för Expressen kultur verkar lovande

Expressen har fått en ny kulturchef: Karin Olsson - tidigare ledarskribent på tidningen. Av första intervjun med henne att döma verkar framtiden för kultursidorna lovande.

Tvungen ta paus för "grisajävel-yttrande"

Min arbetsgivare Estby Media bjuder mig på valfri kaffesort och valfritt kaffebröd i eftermiddag utanför arbetsplatsen för att jag skriver "grisajävel" här på bloggen. Estby Media låter hälsa att någon som kommer på något så otroligt dumt behöver en ordentlig paus från arbetet. Detta apropå två poliser i Malmös liknande uttalanden. Estby Media tycker kanske att de två polisernas paus från sina arbeten borde ha varat något längre, förslagsvis livet ut.

Författarna i antologin nu offentliga

Det närmar sig med antologin som jag är redaktör för. Skickade en lista över de medverkande författarna till styrelsen i Föreningen Arbetarskrivare igår. Och här offentliggör föreningen listan med författare. Lovande samling redan på pappret. Eller vad säger ni?

Researchar på Kungliga Biblioteket

Sitter på Kungliga Biblioteket och researchar lite inför en intervju i eftermiddag. Har redan klarat av en intervju idag. Om drygt en timme är det dags för nästa. Tänk att det finns något sådant som KB, där det bara är att sätta sig framför en dator och få tillgång till gratis Internet och alla artiklar och böcker som getts ut i Sverige (och en hel del utomlands). Brukade alltid gå hit, till mikrofilmsarkivet, och researcha innan Internet blev ett bekvämare alternativ. När jag kommer hit kan jag sakna tiden innan det mesta bara går att leta fram genom ett par knapptryckningar. Men allt går ju inte att får fram genom att googla, så fortfarande kommer jag att besöka KB då och då. Känns mer som research på riktigt.
Undrar förresten hur många gånger kungen har varit här. Går säkert att hitta i rullorna här, det med.

Böcker som återuppstår

Imorrn ska jag göra två intervjuer. Sedan blir det redaktionsmöte. Därefter ska jag på en releasefest. Lena Kallenberg och Torbjörn Lundgren återsläpper varsin bok på Författarförbundets publiceringstjänst Dejavu. Ska bli intressant att se hur det går för de böckerna och alla andra böcker som inte finns att få tag på längre, som Dejavu nu ger ut igen. 24 titlar hade lagts upp hos Dejavu för en månad sedan. Här är några av dem.

Frank livar upp i frilanslivet

Efter en morgon som reporter bar det av hemåt för en del praktiska spörsmål för redaktören tillika ägaren till Estby Media. Sedan fick jag fint besök av Frank och hans pappa. Vi tog en promenad i vårvädret och fikade lite innan Frank ville vidare i livet.

Rör inte vår Viveca Lärn!

Har träffat Viveca Lärn en gång. Det var på en fest Författarförbundets barn- och ungdomssektion anordnade. Viveca Lärn var inbjuden att berätta om sitt författarskap. Minns en glad och skojande person, som berättade generöst underhållande om sitt arbete. Vi som lyssnade skrattade mycket. Minns att hon berättade att hon var irriterad på att författare som skriver barn- och ungdomsböcker ofta kallas barn- och ungdomsförfattare. Hon undrade varför författare som skriver för vuxna läsare inte kategoriseras som vuxenförfattare.

Efter det mötet är det bisarrt att läsa dagens kvällstidningsetta: "Hon lät honom dö", står det ovanför en bild av Viveca Lärn och Per Myrberg som spelar Lärns karaktär MacFie i "Saltön". I tidningen berättar sedan Lärn att en kvinna som levt sig in så mycket i romanerna om "Saltön" slog henne hårt på överarmen och skrek: "Hur kunde du ta död på MacFie?".

Hoppas att dagens kvällstidningsetta inte gör att Viveca Lärn råkar ut för fler överfall. En författare som kan få läsarna så engagerade måste vi vara mycket rädda om.

Konsten att göra världen hoppfull

Och kanske finns det inte bara hopp för västvärldens sjuka och utsatta människor. Trots denna utveckling där allt existerandes funktion är att bli nedskuren och insparad på. Där vi luras in i ett tänkande där allt sägs kunna mätas i ekonomiska kolumner och inga andra värden finns. Men kanske finns det även hopp för konsten. Läs här bara.

Kommer USA slå oss i välfärd?

Måste gratulera USA till att röra sig åt rätt håll vad gäller sjukförsäkringen! Medan Sverige rör sig åt fel håll. Trodde aldrig att jag skulle få se att USA bättre begriper välfärdsfrågor än vi. Vet inte om det är hoppfullt, men idag är jag på gott humör och bestämmer mig för att det är det. Frågan är bara när vi ska börja begripa att vi i Sverige sedan länge haft något som andra hett eftertraktar och kämpar hårt för att få.

Höst i förlagsvärlden

Var uppe på ett förlag idag för att hämta ett korr på en bok inför en intervju. Utskriften var inte klar när jag kom till förlaget, så jag fick en kopp kaffe medan jag väntade och fick då också som första utomstående person förlagets höstkatalog. Förlagsvärlden är en lustig värld. Medan vi andra börjar hoppas på vår är det redan höst på förlagen.

Ny vecka!

Ny vecka har börjat! Nya storverk och nya upptäckter att göra! Jag håller på med författarpresentationer till antologin jag är redaktör för och ska senare i vecka göra några intervjuer till ett större journalistiskt projekt. Vilket innebär research. Läser också och går igenom farsans och mitt manus.

Söndagsbilden: Svensk byggnorm

Svensk byggnorm

Den värld som vi bygger i svart och i vitt,
blir om den nån gång råkar blandas
förstås bara kvävande grå.

Och världen som bygger på ditt och på mitt
är skör så vi knappt vågar andas.
Men bygger, det gör vi ändå.

Vi bygger en bild om ett liv
där envar kan bli exklusiv.
Det finns inga alternativ.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Tidigare söndagsbilder:

Safe Love

Psalm för Kunskapens träd

Vintervisst

En bättre söndag än så här

Söndagsvädret är väl så här, men min söndag är inte riktigt så här ändå. Senare blir det söndagsbild och manusläsning. Resten av livet kan väl kännas som Morrissey sjunger med, men som tur är inte alltid.

Möte med Arbetarskrivarna

Nytt årsmöte idag igen. Denna gång Föreningen Arbetarskrivares, där jag inte har något annat engagemang utom att vara medlem och redaktör för föreningens kommande antologi. Nej, nu måste jag iväg. Morgonpigg förening.

Invald i Liv i Sveriges styrelse

Idag på eftermiddagen blev jag invald i styrelsen för Föreningen Liv i Sverige. Känns mycket hedrande och roligt. Grundaren och ordföranden för föreningen, Göran Palm, avgick. Tråkigt, men han kommer att finnas med och vaka över föreningen och fortsätta att vara dess mentor. Och vi som nu fortsätter driva föreningen kommer förstås att göra det i hans anda. Roligt också att min lärare från Skrivarverkstaden på Jakobsbergs folkhögskola, Charlotte Pauli, fick ta emot föreningens årliga pris, Trampcykelpriset, för sin mångåriga gärning som folkhögskolelärare på skrivarkurser. Hon läste ett tacktal på blankvers och avslutade med ett fyrfaldigt leve för Göran Palm, vilket alla årsmötesdeltagarna självklart reste sig och stämde upp i.

Köandet till Stridsberg - tecken på nysyn?

Jag minns att jag en gång i tiden hade en dispyt med DN Kulturs redaktionsmedlem Sverker Lenas. Ja, eller jag blev förbannad över att han skrev att den svenska skönlitteraturens största problem var att svenska författare hade gått på skrivarkurser på folkhögskolor. Att det skapade en enda sorts sätt att skriva. Jag, som gått en skrivarkurs på en folkhögskola, skickade ett fax (ja, det var några år sedan) till DN Kultur och skrev att utbildning och stimulans av ett eller ett par års oaser tillsammans med andra skrivintresserade knappast kunde sägas vara den svenska skönlitteraturens problem. Att hans arbetsgivare Bonniers närapå monopolställning både vad gäller bokutgivning och recensioner borde vara ett desto större problem. Men det skulle Lenas aldrig våga skriva om, skrev jag och fick rätt. Lenas vågade inte ens svara mig, utan någon annan på redaktionen fick göra det. Och mitt inlägg publicerades förstås inte. Det blev egentligen inte ens någon dispyt, alltså.

Händelsen återkommer till mig när jag nu ser före detta Biskops-Arnö-eleven och författaren Sara Stridsberg på omslaget till var och varannan tidning. Alla tidningar köar för att intervjua denna prisade och egensinniga författare. Jag hoppas att det betyder att den mycket ålderdomliga synen (även på faxens tid) Lenas gav uttryck för är på väg att försvinna. Varför skulle det vara positivt och självklart att alla andra konstarter utom författarnas har utbildningar? Sedan säger jag inte att det behöver vara ett obligatorium, människorna och konstnärerna är tack och lov mer komplexa och mångfacetterade än i Lenas (dåvarande) föreställningsvärld. Den som någon gång bevittnat eller varit med om en skrivövning på en folkhögskola förstår snabbt att sätten att skriva är lika många som deltagarna.

Imorgon dags för Söndagsbilden

Fick veckans söndagsbild levererad av José igår kväll. Småklurig bild denna gång. Imorgon får ni och jag se hur jag lyckas denna gång med min poetiska tolkning.

Författaren mitt i skrivandet

Ungefär så här ser det ut när jag sitter och skriver i skrivarlyan. Förutom att jag brukar titta på skärmen då.

Romanskrivfredag

Skriver och skriver och skriver. Med avbrott för sen lunch, actionposthämtning, tidningsblädder och dribblande för att få ihop några journalistjobb. En rätt bra fredag. Lyssnar på Radiohead, för när jag skriver prosa kan jag lyssna på musik samtidigt.

Uppiggande fredagsmusik

Ännu en fredag i livet. Men nog blir man lite piggare en sådan här vintergrå morgon när man lyssnar på The Easybeats.

Drömskt och rått realistiskt

Kvinnan bredvid mig gråter när eftertexterna börjar rulla. Filmen tillägnas alla som dött mellan 1906 och 2009 i kampen för ett fritt Iran.
Hon ser på mig med tårblanka ögon och ler och säger:
- Den var bra.
Väntar på svar och när jag nickar säger hon:
- Tur att man bor i Sverige!
Filmen vi och ett hundratal män och kvinnor, mest kvinnor, just sett är den iranska filmen "Kvinnor utan män" och handlar om fyra kvinnors liv i Teheran kring militärkuppen 1953 när brittiskt och amerikanskt ledda styrkor störtade den demokratiskt valda regeringen och återinsatte shahen som envåldshärskare. Filmen bygger på romanen "Women without men", skriven av den iranska kvinnliga författaren Sharhnush Parsipur. Boken skrevs 1974 men kom ut först 1989.

De fyra kvinnorna försöker alla på olika sätt fly de förtryck de utsätts för av både enskilda nära män, enskilda okända män, religiös fundamentalism och politiska krafter inifrån Iran och från västländerna Storbritannien och USA.

En sorts George Orwell möter Ingmar Bergman och Joyce Carol Oates. Det mesta är slitet, fult och sjaskigt. Alltsammans täckt med en kvävande hopplös, grå hinna. Ljuspunkterna är få, men tillräckliga för att publiken kan snudda vid hur det borde kännas att leva i en förtryckande diktatur, där du som kvinna måste underkasta dig andra människor, män och krypa omkring som en träl. Det finns inte så många alternativ, sätt att fly på. För även det spindelvävsbehängda och buskrisiga paradiset har en port som öppnas för alla, även för alla i den värld man vill fly från.

Filmspråket är delvis drömskt och delvis rått realistiskt, som livet självt.

När man ser en sådan här film förstår man att allt prat om att slöjor är kultur är trams. Slöjor är förtryck! Punkt. Den som inte håller med kan ju fundera på varför män inte går omkring i slöja.

Dagens dagsvers: Ledarkonstaterande

En av tidningarna i dagens andra brevskörd var DIK forum, där jag har med den här dagsversen:

Vilket ansvar har chefen för fusk i företag och organisationer, frågar sig DIK forum och skriver att bland annat företagskulturen är avgörande.

Ledarkonstaterande

Ibland är en chef som är rakare
en välkommen vägvisutstakare.
Ibland så behövs det en ledare
som gör allas väg lite bredare.
Men blir denna väg allt för bred
passerar den gränserna med.
Då ses du som en idiot
som anställd om du går emot.
Ibland så är gränsöverskridare
som chefer trots allt inget vidare.

Dagens två actionscener för frilansaren

När jag intervjuade Michael Nyqvist en gång för tio år sedan minns jag att han pratade om den enda lilla actionscenen i enmanspjäsen "Om detta är en människa" han just då spelade. Actionscenen bestod av att han hällde upp vatten i ett glas och drack. Annars stod han mest på samma ställe och pratade och berättade. Tänker på Nyqvists actionscen när jag varje vardag går ner och hämtar posten i boxen i porten. Det är frilanslivsvardagens stora actionscen. En höjdpunkt, helt enkelt. Dels för att det är en konkret lucka till omvärlden. Dels för att postboxen flera gånger i veckan innehåller tidningar. Ibland tidningar jag har med texter i och ibland bara tidningar jag gillar och läser för att de är bra. Den här frilansdagen innehöll två actionscener - två postleveranser och eftersom jag är otålig och gillar action besöker jag lådan två gånger istället för att vänta tills båda leveranserna ligger i lådan.

Dagens första skörd innehöll bland annat Arbetaren, där jag i det aktuella numret har med en kort teaterreflektion. Dagens andra skörd Innehöll bland annat VI Läser och Filter. Och DIK forum, där jag har med en dagsvers. Lägger upp den här på bloggen lite senare.

Bara 199 skrivsittningar kvar

Satte igång igår kväll med romanen. Tusen tecken skrivna. Bara 199 likadana sittningar så är jag klar. Ska väl inte vara så förbenat svårt.

Frank med föräldrar författarens räddning

Fick besök av bloggkompisen Frank och hans fina föräldrar idag. De hade varit och badat i närheten och passade på att komma förbi och fika. De räddade en annars tämligen seg dag i Frilanslivet. Dryftade en romanidé för föräldrarna medan Frank kände efter i munnen där hans framtänder är på väg upp och så utforskade han skrivar lyan grundligt ur grodperspektiv. Franks föräldrar, varav en är framgångsrik författare och min bäste vän och den andra en av mina raraste och trognaste påhejare, beordrade mig att bums sätta mig ner och börja skriva på romanen. Skönt för en författare att omges med sådan energi. Och rätt vad det är har jag börjat skriva och fått upp samma fart som Frank.

Sista diskussionen kring sista novellen

Sista diskussionen kring sista novellen i antologin. Sedan är det bara korr, författarpresentationer och annat pet kvar. Tjo! På söndag har Föreningen Arbetarskrivare årsmöte och då hade jag tänkt presentera vilka som medverkar. Kommer att bli en tung antologi som om allt fortfarande rullar på som det ska kommer ut i september.

Mina arbetsvillkor tolkade av tidning

LO-tidningen har nu lagt upp min senaste vers på hemsidan. Och här tolkar redaktionen versen och mina arbetsvillkor som poet.

Nina Björk avslöjar vår tid

Läste igår kväll, inspirerad av Evas och Evas rekommendationer Nina Björks magnifika avslöjandeartikel om vår tid i Dagens Nyheter. Ja, vår genomekonomiska tid gör verkligen allt den kan för att skrämma bort allt prat om politik. Jag ser det som attacker på demokratin och att Alliansen med tillbedjare är demokratins största fiender med sitt eviga tjat om att politiken inte ska bestämma. Att, som de, föredra godtycket som bestämmande makt är att öppna för ickedemokrati och korruption.

Där låg ett skimmer över SJ:s dagar

Att det kan vara skimrande vackert att bli tågförsenad visste jag nog inte förrän jag läste den här berättelsen.

Litteraturdebatt som klär av medelklassen

Läser Göran Greider i Aftonbladet. Ja, varför denna avoghet mot realism hos många kritiker och litteraturförståsigpåare? Jag förstår inte. Kan allting vara nyskapande? Ska det vara det? Och i så fall varför?
Jag undrar om inte debatten i själva verket handlar om ideologi. Att det finns så många medelklassmänniskor som inte vill se att det finns en arbetarklass idag som vårdar deras gamla, tar hand om deras barn, städar deras arbetsplatser och hämtar deras sopor. Jobbet ska göras, men det ska synas så lite att det nästan inte ska finnas. Och människor som är narkomaner, alkoholister och psykiskt sjuka ska skylla sig själva, så slipper medelklassmänniskorna vara med och hjälpa dem.
Eftersom jag själv är medelklass har jag ännu svårare att förstå den här hållningen. Kanske beror det på att jag inte glömt mina rötter och inte förnekar att jag själv arbetat som vårdbiträde, att min farmor var statarbarn och min mormor hembiträde.

Strejken hos Estby Media över

Haft en liten morgonstrejk på Estby Media. Jag låg och drog mig, alltså. Men nu är det dags att sätta fart. Ny vecka! Nya mästerverk att skapa! Nu jävlar!

Söndagsbilden: Safe Love

Safe Love

Rätt många mänskor skulle inte byta
bort kärleken som bara är en yta.
De föredrar att låta lusten blomma
i ögon som de säkert vet är tomma.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Tidigare Söndagsbilder här och här.

Storebror Horaces drömvärld inte min

Läser Horace Engdahls småföraktfulla hållning mot bloggare i DN. Vissa poänger kan han ha - att det en del gånger handlar om ett mässande, att många bloggare ser sig som någon sorts profeter. Men vad är samtidigt bloggvärlden om inte ett enda stort samtal? Jag ser istället bloggandet som ett enkelt och snabbt sätt för människor att mötas och samtala på, även om det så klart även finns mycket dumheter i bloggvärlden. Men bloggandet är också en möjlighet för människor som annars är uteslutna från det offentliga samtalet att också komma till tals och samtala. Och Horace Engdahl är väl inte direkt personen jag skulle förknippa med ordet samtal.

Enda gången jag skrattar när jag läser Engdahls text är när han skriver att humor är förtryck. Vilken tråkig och död värld vi skulle ha utan humorn! Horace Engdahls drömvärld låter skrämmande lik George Orwells "1984". Men istället för den grå staten styr den grå intellektualismen och Horace stirrar på oss från sin skärm i hemmets alla rum och kontrollerar att vi inte skrattar och har för roligt.

Tyvärr ingen underbar Alice

Precis varit och sett Tim Burtons "Alice i Underlandet". Tyckte om det feministiska perspektivet (Jeanne D'Arc, fast hon här vinner mot övermakten) och allt det galna man kände igen från Alice-böckerna och de tidigare filmerna. Det uppochnedvända, ordvrängandet. Burton-igenkänningen i de spökspretiga grenarna på träden - lite av Burtons signum. Och så Johnny Depp, som man som vanligt får ta av hatten för. Han är magnifik som Den galne hattmakaren.

Men tempot var lite lamt och storyn blev mer någon sorts halvljummen version av Sagan om ringen. För lite knasigheter och för mycket ont-mot-gott-historia man sett tusen gånger förut. Ambitionen är god. Men jag tror att Burton, som alltid annars brukar lyckas skaka om en med sina vansinniga världar, här har mött sin överman. Han klarade helt enkelt inte av att mäta sig med Lewis Carroll, krockade mot honom istället för att kliva upp på hans axlar. Så ja, jag blev lite besviken, trots allt. Och jag kan inte komma ifrån att Johnny Depp ser ut som Amy Diamonds Alice på Göta Lejon och det förtar en smula även av hans insats, tyvärr.

Det vackraste blå

Eva skriver om sina favoritfärg - blått. Min favoritfärg är rött, men ibland är blått skönare än allt annat: När man kommer till havet efter att inte att ha sett det på länge, blå ögon och himlen en molnfri dag. Och ibland är den ännu vackrare ändå - en av de låtar U sjunger som allra vackrast.

Ny Söndagsbild imorrn

Imorgon är det dags för tredje delen av Josés och mitt projekt Söndagsbilden. Som vanligt har jag ingen aning om vad det blir för bild. Det är en utmaning varje gång att tolka bilden med en egen poetisk bild utan att den säger samma exakt sak som den fotografiska och det mest uppenbara. Jag måste tillföra något eget som samtidigt på något vis anspelar till bilden. Lyckas jag? Håll utkik och döm själva!

Just börjat twittra

Har börjat twittra och känner mig som Bambi på hal is. Hoppas att det ska gynna skrivandet istället för att bara stjäla en massa tid och energi. När jag gick en skrivkurs och en journalistkurs på en folkhögskola för drygt tio år sedan var ett vanligt inslag i undervisningen vad skolan kallade "kortisar". Det gick ut på att eleverna skulle skriva utan att stanna upp och tänka. Man fick höra en musiksnutt, fick ett givet ord eller ämne och sedan skulle man bara låta pennan raspa över pappret. Det är den bästa utbildning skrivande människor kan få. Jag hoppas att twittrandet ska fungera ungefär så. Mota bort skrivkramp och annat otyg. Som ett kortfattat och rappt komplement till bloggandet. Ni kan följa utvecklingen till höger här på bloggen och på Twitter, om ni är med där. Har just twittrat om mitt Bo Setterlind-läsande.

Dagens dagsvers: Dagens poeters villkor

Idag kom nya numret av LO-tidningen. Under vinjetten "Veckans vers" finns denna från min penna (apropå att Liljevalchs chef Mårten Castenfors lagt ner sitt projekt där han inbjöd en grupp svenska poeter att skriva dikter till kronprinsessan Victorias bröllop. Projektet blev ogenomförbart när majoriteten av poeterna tackade nej):

Dagens poeters villkor

Idag så blir du inte fet
på arbetet att skriva dikt.
Men ändå har du som poet
ju uppnått någonting av vikt.

Att slippa krypa är väl måttet:
Du måste inte sälja ordet
på bjudningar som hålls på slottet
för att få mat och dryck på bordet.

Fredasnostalgi

Lite nostalgi kan kanske passa denna fredagsförmiddag... Fredag... Freda...

Slangbellanbeskjuten ikväll

Var på prisutdelning ikväll. Författarförbundets barn- och ungdomssektion, BUS, delade ut sitt debutantpris, Slangbellan. Priset består av trettio tusen kronor, ett diplom och en slangbella, som avsköts rakt in i publiken. Barn- och ungdomsförfattarna är ett hårt gäng. Till utdelningsminglet intogs mousserande och snitt och plock. Träffade min fina bloggkompis Eva Swedenmark där. Och det var så roligt att träffas och prata och skratta gott i verkliga livet, IRL.

Efteråt sökte sig Slangbellanpristagaren Ulrika Lidbo, de övriga nominerade med sällskap och BUS styrelse och jag oss ner till författarrestaurangen Rydbergs i gatuplanet och åt och drack. Ulrika Lidbo och förra årets pristagare Kristina Digman fick mot slutet av kvällen kliva upp på en stege och klottra sina autografer under taket i restaurangen, bland en massa andra författarsignaturer. Det hela förevigades med hjälp av en krånglande kamera av min far och medförfattare, tillika ny ordförande i BUS.

Snubblande nära färdigt antologimanus

Går igenom de två sista novellerna till antologin. Härlig känsla att manuset nästan är färdigt. Ska sedan skicka korret till Föreningen Arbetarskrivares ordförande så att han kan skriva förord. Och så ska jag få ihop författarpresentationerna. Sedan blir det korrekturläsning för redaktören vill jag lova.

Pressvisning på Stockholms vackraste bio

Var på pressvisning på Stockholms vackraste biograf, Skandia, ikväll. Fantastiskt att en sådan singelbiograf får vara kvar mitt i hjärtat av galleriagalna Stockholm. Gjorde ett jobb på biografen för tio år sedan. Då berättade dåvarande ägarna att Skandia som visat premiärer för filmstorheter som Mary Pickford och Douglas Fairbanks fått tjäna som lagerlokal under en period under åttio- eller nittiotalet. Jag minns att jag såg filmer där när biografen hette Look. Minns inte när det kan ha varit - möjligen kan det ha varit 1989 och "En fisk som heter Wanda". Roligt hur som helst att Skandia finns kvar och i så fint skick.

Isbeskjuten

Åt sen frukost på stan med José och tittade på bilderna från i måndags. Det ger extra energi att jobba med en så proffsig och lysande fotograf. Han har förstås tagit ett gäng kanonbilder. Promenerade en bit på vägen hem. Mitt på Götgatan föll en iskoka från ett tak, slog med ett brak ner i en markis och en bit av kokan sköt iväg över trottoaren och träffade mig i vaden. Kändes ungefär som att bli beskjuten med luftpistol. Blir väl ett blåmärke. Vårdagens Stockholm är en farlig värld.

Min korr- och verskväll

Ikväll har jag hjälpt en kompis och författare med korr av något han kallar för Trycksaken. Han vill inte kalla det för bok, men bra är det. Prosadikter och låttexter blandade med novelletter. Mer spännande form än han själv inser, tror jag. Har sagt åt honom att skicka det till ett förlag efter framträdandet han ska göra, och efter vilket han ska sälja Trycksaken.
Efter korret skrev jag en dagsvers till en uppdragsgivare. Nu blir det ligga-till-sig-natt för både versen och versmakaren. Gonatt.

Lunchmöte med bloggkändisen Frank

Åt lunch i dag i trendiga Skrapan på Söder med bloggkändisen Frank och hans två fina föräldrar. Både Frank och jag åt frikadeller. Han har god smak redan efter åtta månader. Efter maten (han åt tvårätters, den gourmén) tog han igen sig en stund i mitt knä, tills han fick nog och ville vidare i livet. Vi kom överens om att vi skulle kombinera våra simmarintressen någon gång framöver och crawla ikapp. Han vinner nog, om ingen tar fram en kamera, för då lägger han all koncentration på den.

Firandet fortsätter: Mina coola bloggkompisar

Så här dagen efter hundraårsdagen fortsätter jag firandet, för det kan ju inte vara över nu, med att tipsa om mina coola kvinnliga bloggkompisar - alla dessutom fantastiskt kloka, briljanta och kreativa:

Eva Bergsten Sundberg, konstnär, journalist och före detta stockholmare som är en fin ambassdör för livet vid Luleälvens strand i Norrbotten med sina vardagsfilosofiska bilder och texter som har sitt alldeles eget skimmer.

Eva Swedenmark, otroligt produktiv författare av vuxen-, barn- och ungdomsböcker, före detta journalist och min stora bloggförebild och bloggmentor.

Jane Morén, författare, estradpoet, fotograf, journalist och illustratör, sekreterare i Föreningen Arbetarskrivare som höjt föreningens medlemsbrev till dess högsta layoutmässiga nivå någonsin. Svåröveträffad scenkonstnär.

Annika Estassy-Lovén, chef och livsskildrare med roliga och positiva infallsvinklar.

Aino Trosell, en av Sveriges tyngsta arbetar- och deckarförfattare och i stenhård konkurrens med författare som Maria Hamberg, Lena Kallenberg, Torgny Karnstedt, David Ericsson och Sven Wernström Föreningen Arbetarskrivares absolut största affischnamn.

Jenny Wrangborg, kallskänka och poet och Sveriges nya poesihopp. Av Göran Greider nyligen i en krönika omnämnd som arvtagare till storheter som Elsie Johansson och Susanna Alakoski.

Anne utan E, kreativ akademiker som generöst delger oss läsare om det stora och lilla hon upplever i livet. Skakar om och berör.

Sofie Bager-Charleson, författare, forskare och samtalsterapeut som pendlar mellan England och Sverige.

Kim M Kimselius, ungdomsboksförfattare med svåröverträffad läsarkontakt. Har flera fanclubar.

Göteborgsbloggaren

Så här såg det ut när jag bloggade från Göteborg igår tills benet somnade. Och det är ingen erotisk utställning jag är på, utan i en hörna där det fanns ström till datorn. Hörnan råkade vara en fotografiutställning till förmån för Cancerfonden.

Foto: José Figueroa

Två coola författare i fickorna

Dagen till ära kan jag berätta att jag utan att ha tänkt ut det går omkring med två coola kvinnliga författares böcker i fickorna: Susanna Alakoskis "Håpas du trifs bra i fengelset" och Lena Kallenbergs "Coola krogen". En sådan här dag är det en bra idé att lyfta fram de starka kvinnor som är jävligt bra och inte bara visa kvinnor som offer. Tror trots allt att den strategin kan förändra vår snedvridna värld mer.

Det våras för Götet

Är i Göteborg idag med José. Vi kände att vi behövde åka iväg för att bryta mönstren och pröva en reportageidé vi ännu inte sålt in. Bäst att vi får det här jobbet sålt, eftersom José betalat inte mindre än tre tågbiljetter hit. Efter nästan en dag här börjar en färdig vinkel ta form. Håll tummarna! Om det går åt skogen har vi i alla fall fått känna på lite vår och snöslask. Alltid något.

Skriver för att sedan kunna skriva

Sitter, som så ofta, och skriver i kvällen den sena. Måste blir klar med en text och är lite pressad av att jag ska ta tåget till Göteborg imorgon bitti. Och det är bra med tidspressen eftersom jag behöver bli klar med texten. Har ett par deadlines i veckan på journalistiska texter. Och behöver komma igång ordentligt med det längre, större jobbet jag är redaktör för också. Har skickat ut lite frilanskrokar dessutom som jag borde få svar på i veckan. Sedan kanske jag kan få lite fart på bokskrivandet igen, vem vet?

Söndagsbilden: Psalm för Kunskapens träd

Psalm för Kunskapens träd

Och kristendom är en av de produkter
som bidragit till väldigt mycket tok,
som inte blev vår frihet men vårt ok,
när människan förbjöds att plocka frukter
som gjorde henne upprorisk och klok.
Om människan från början var benägen
att tänka själv istället för att tro
så ställde hon nu tvärtom Gud i vägen
som något stängsel ifrån Gunnebo.

Foto: José Figueroa

Poetisk tolkning: Victor Estby

Stränga, kloka Majgull Axelsson

Det finns vissa författare som verkar så stränga och kloka att jag knappt vågar närma mig dem. Eller läsa deras böcker. Majgull Axelsson är en sådan författare. Jag har i tio år frilansat för hennes gamla tidning Statstjänstemannen (numera ST Press), hört en massa lovord om hennes böcker av vänner jag har stor respekt för, hört henne på bokmässan och till och med köpt hennes böcker och ställt dem i bokhyllan. Men jag har aldrig läst något av henne. Det skulle kunna förklaras med att jag har haft en massa andra böcker jag varit tvungen att läsa först. Men det är nog inte hela sanningen. I en nygjord intervju i Upsala Nya Tidning är hon så där klok igen, men lite mindre sträng. Kanske ska jag börja läsa någon av hennes böcker snart. Ska bara klara av högarna på nattduksbordet först.

Att ge och ta textkritik

Går igenom en novell till antologin jag är redaktör för. Det är alltid lika lärorikt att se hur andra författare tar till sig respons och synpunkter. Särskilt inför mina egna författarmöten med redaktörer. Oftast är redaktören den bäste läsaren, läser texten mest noggrant och förhoppningsvis samtidigt välvilligt. Inte alltid är det så, men oftast. Det är roligt när jag som redaktör kan ge författaren insikter som gör att han eller hon kan göra texten bättre och kanske till och med kommande texter. Och kan jag lite på mina egna redaktörer är det oftast lika roligt att ta emot noggrann och genomtänkt respons. Jag har träffat en hel del författare genom åren som klagat på respons från sina förläggare och redaktörer. Ibland kan det nog handla om att skrivande människor, som de flesta andra, har svårt att ta kritik. Särskilt om den är rättvis och genomskådande. Men jag tror också att det handlar om att det brukar vara lättare för oss människor att delge andra egna orättvisor än rättvisor.

Skriveftermiddag

Skriveftermiddag blir det idag, medan solen leker med sina fingrar över skrivbordet. Men den ska inte lyckas locka ut mig. Ståndaktig ska jag göra klart intervjun jag jobbat med och en mindre journalistisk text. När ens hobby är ens arbete lider man inte så mycket av det.

Mitt behov av skräck

Har ikväll för fjärde eller femte gången sett "1408". Stephen King är en mästare som varit en stor del av mitt berättarliv sedan nioårsåldern när jag i mitt försök att hänga med i storebrorsans och farsans snack och värld läste "The Shining" eller "Varsel". Fastnade tio-femton sidor in i boken. Den var för tung för mig. Inte alls så spännande och skräckinjagande som farsans och brorsans referat som var en del av vår resa till London med bil. Men energin från deras läsande och återberättande har fått mig att fortsätta ha ett behov av skäck på film och i litteratur. Blir man inte riktigt skrämd som man barn av böcker, muntliga berättelser och film är det nog svårt att ha det där behovet hur gammal man än blir. Jag har skrivit någon form av skräckskildringar själv med realistisk grund och det lär jag nog fortsätta med. I den blandning av genrer jag hela tiden virvlar runt i.

Hon bryter Dramatens förbannelse

Nu ligger artikeln jag skrev i början av veckan uppe på Fokus hemsida. Den handlar om Sveriges hetaste dramatiker just nu - en danska! Hennes pjäser har premiär på fyra svenska teaterscener nu i mars. Line Knutzon är också dramatikern som bryter Dramatens trettioåriga gubbighetsförbannelse, vilket hon själv inte hade en aning om förrän jag berättade det för henne. Läs artikeln här.

Ny grej påbörjad

Började just skriva på en ny grej. Med sådana här saker vet man aldrig vad det blir. Kanske en novell, kanske början till något annat. Men tankarna flyter lätt, liksom fingrarna över tangentbordet. Fick idén igår och den har fått mala i huvudet under natten och morgonen. Skrivit en halvsida och sista meningen. Men jag måste ta en paus för att fortsätta med intervjutexten som ska vara klar på måndag. Måste ge lite redaktörrepons på en novell också.
Först maten, sen det egna författandet. Ibland är det frustrerande.

Reamätt

Bokrea och tokrea. Till slut blir jag mätt. Hittar några böcker jag skulle vilja köpa, men högarna göra mig yr, lutar sig åt mitt håll, över mig. Jag flyr ut på gatan. Köper några tidningar istället: Bang och Språktidningen. Vandrar Götgatan fram och inte ens Stig Dagerman med en bokreakasse i högsta hugg i ett skyltfönster jag passerar kan krokrea mig tillbaka in bland köpeböckerna.

Dagens dagsvers: Trosfrihet

Idag kom nya numret av ST Press, med denna dagsvers av mig:

Allt färre rymmer från öppna anstalter. Mellan 2003 och 2009 har antalet avvikelser sjunkit från 239 till 40, enligt Kriminalvården.

Trosfrihet

Om nästan inga fångar faktiskt rymmer
från anstalten som inte är så sluten
blir det så klart ett rätt så stort bekymmer
för alla som har trott på fler staket
och bättre lås och ännu högre murar.
Man kan förstå att gaphalsarna surar
när de får tävla om att hålla truten.
Vad ska de tro på nu då? Ja, vem vet?
Men kanske tänker jag då att de kan
istället börja tro på människan?

Musik under arbetet

Har en mycket god vän, författar- och journalistkollega sovande ett par kvällar på skrivarlyans skrivrumssoffa. Medan han är ute på olika ärenden skriver jag på en intervju jag ska lämna på måndag. Själva kan ni lyssna till den här mästerliga parafrasen av och med Povel Ramel så länge. Har alltid tänkt att texten nog handlar om kärleken till en partner. Men tänker nu när jag hör den att den lika väl kan handla om konstnärens relation till sin konst. Eller vad säger ni?

Den växelbrukande skribenten

Växelbruk är skönt för personer som försörjer sig på sitt skrivande personer . Åtminstone är det så för mig. Att skriva i olika genrer och med olika längd och att ha varierande längd på deadlines är roligt. Jag skriver allt från kulturnotiser, krönikor och dagsverser till längre reportage. Det är en väldigt skillnad på förutsättningar för de olika jobben. Som författare skriver jag manus som kan ta flera år och som redaktör handlar det också om månaders arbete med böckerna. Igår fick jag en sorts mellanting. Jag blir redaktör för en tidning för ett nummer. Ungefär en och en halv månad har jag på mig att få in andra skribenters texter och att intervjua, researcha och skriva själv. Riktigt roligt och spännande är det. På något vis är jag med och skapar ett stycke tidningshistoria, det händer inte så ofta att en journalist gör det. Oftare nöter man bara på. Men som de säger i reklamen: Plötsligt händer det!

Litterärt möte i Skrapan

Träffade av en slump en kompis och författarkollega i Skrapan vid Götgatan på Södermalm. Satte mig ner och snackade lite med honom. Han har ett mindre litterärt projekt på gång som han ville att jag skulle hjälpa honom lite med, visade det sig. Roligt, han är en mycket god berättare och rolig som få. Till och med som frilansjournalist är han rolig och hittar alltid roliga och annorlunda vinklar på saker och ting.
Efter att vi skilts åt gick jag in på Akademibokhandeln och köpte några reaböcker till: Aleksandra Kollontajs dagböcker i en volym och Peter Bratts memoarbok "Med rent uppsåt". Ska bli spännande att läsa efter att förra året ha läst Jan Guillous "Ordets makt och vanmakt".

Dröm att vara frilansare

Ibland är det skönt att vara herre över sin egen tid. Som sådana här dagar. Då är det en dröm att vara frilansande författare och journalist. Jag struntar i datorn för några timmar och tar en promenad istället.

Diktduell med U

U och jag diktduellerar. Hon läser sin värmländska Gustaf Fröding och jag min stockholmska Stig Dagerman.

- Men han kommer väl aldrig upp i Frödings nivå, säger U skojfriskt skroderande när jag säger att Dagerman fick ihop en något bredare hyllproduktion och det bara under tio år.

Hon läser den långa "En morgondröm", vi har läst den båda två många gånger tidigare. Hon läser högt och lugnt och vackert. Gråter när det hettar till som mest. Då gråter jag också. U säger att det är ju fantastiskt att Fröding, som aldrig kan ha upplevt sex och kärlek i en sådan kombination kunde gestalta det ändå så här. Jag läser "Höst" och U säger efter en stund, fortfarande uppfylld av sin Fröding, att hon inte läst så mycket Dagerman men att det där var vackert. Jag läser "Liten måndagströst" och U nickar. Jag läser Dagermans dagsvers "Hemlös" från september 1946, där han inspirerats av nyheten att militären vägrat ställa de tomma kasernernas sängar till förfogande för Stockholms många hemlösa. Dagerman hittar dock en vedstapel som "öppnar sin skugga/ åt en ensam, frysande kropp". Och halsen tjocknar när jag läser och jag får dröja lite och U har tårar i ögonen igen.

Ny dag, nytt jobb

Imorgon ska jag ha möte med två av mina käraste uppdragsgivare. Lunch- eller efterlunchmöte blir det. Det är ett ganska omfattande jobb och kommer nog att bli ganska roligt. Meddelar här på bloggen när det är färdigt och går att ta del av. Ska leverera en intervjutext på måndag också till en annan kär uppdragsgivare. Det är bra att vara på tårna och ha mycket att göra. Då är jag bäst.

Aldrig för sent

Just skrattat och gråtit till filmen "Nu eller aldrig", "The Bucket List". Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar två cancerpatienter som hamnar i samma rum och som får reda på att de bara har ett halvår kvar att leva. De bestämmer sig för att göra en lista över allt de vill göra innan de dör och sedan bär det iväg till jordens alla möjliga och omöjliga hörn. På väg till och från något på en och samma gång. Det är lustigt att en film med ett sådant dystert tema kan vara så trösterik och hoppfull. Medan skratt- och gråttårarna rinner nedför kinderna påminns jag om att det aldrig är för sent.

Färdig

Ganska stolt över mig själv. Har just mailat iväg ett rätt stort journalistiskt jobb och fått med beröm godkänt av redaktören. Fick jobbet i söndags kväll och var klar nu på eftermiddagen. Rätt imponerad av mig själv, faktiskt. Inte minst eftersom jobbet krävde en del researchande, sex telefonintervjuer och lite annat runtringande. Så nu är jag färdig i dubbel bemärkelse.

Vårutställning att sugas in i

U och jag besökte Liljevalchs vårsalong igår. Och jämfört med tidigare år blev vi positivt överraskade av att som lekmän sugas in så i så många konstverk. Vårsalongen brukar bjuda på alltför mycket introvert formexperimenterande för min smak. Självklart ska konst handla om form, men konstnären får inte glömma bort innehållet. Det måste finnas en balans för att bli intressant för en betraktare. Den här våren visar Mårten Castenfors att han är bättre än att enbart ägna sig åt att förnedra sig själv och svenska poeter med verklighetsfrånvända och tramsiga hovpoesievenemang. Jag stannade, förundrades och skrattade många gånger under min tur genom vårsalongens rum. Särskilt fastnade jag för de små vansinniga järnsmidesälgarna och Jakob Tigerstrands storslagna och nattsvarta målning "Prinsens dröm". Skrattade högt åt att han så elegant och fräckt förvandlat Prins Eugens "Molnet" till ett atombombsmoln. Mer sådant!

Efter vinter kommer...

Så kom snön igen, den som vi hade hoppats att snart, snart kunna glömma. Och termometern hickade till och tappade ner nålen strax under noll. Jag slapp gå ut idag, ställde in ett möte och satt inne och ringde istället. Gårdagens färd till Djurgården bjöd på den här bilden. Mjukglass någon?

Snabb start på veckan

Möljar på med ett jobb för en tidning som jag jobbar för ibland. Redaktören hörde av sig igår kväll. Jobbet ska vara klart imorrn eftermiddag. Nästan dagstidningstakt. Och det är alltid så att man får mest gjort när man jobbar under tidspress. Deadlinen är inte bara den skrivande journalistens och för den delen författarens värsta fiende, utan också bäste vän.