torsdag 6 augusti 2009

Framåt

Ikväll har jag suttit på farsans balkong och diskuterat manuset med honom. Han tänkte och kom med bra idéer, jag tänkte och kom med bra idéer. Han antecknade och jag drack öl. Vi kom en bit vidare och löste en massa knutar och spikade slutet, som det känns nu i alla fall. Tror att vi knutit ihop säcken riktigt elegant. Ofta är det bättre att ses och prata när man skriver böcker ihop, trots allt sparar det tid. Och man kommer alltid framåt.

3 kommentarer:

Evas värld sa...

Det är verkligen när man ses som det blir elektriskt. Inte alls lika lätt att fånga impulser över internet hur bra det än annars är för att skicka texter. Men närhet, tankeöverföring och ordbyte på en balkong eller en veranda slår nästan allt.

Jane Morén sa...

Det låter underbart inspirerande. Jag vet de gånger jag suttit och diskuterat bild-, och skrividéer med kollegor, hur enormt upplivande och engagerande det är. Man ser så mycket klarare när man är två på något konstigt sätt. Eller så är det det att man hör bättre vad man menar när man säger det högt.

Jane

Victor Estby sa...

Eva. Utan verandor och balkonger skulle litteraturen vara bra mycket fattigare.

Jane. Tror du har helt rätt att en medarbetare kan få en att höra bättre vad man själv säger. Klok tanke!