måndag 3 augusti 2009

Roten till det onda

Varför väntar man alltid tills det är för sent? Jag skrev maniskt på farsans och min bok igår. Passade på att läsa en spännande ungdomsbok av Emma Vall också när jag ändå var i farten. Och lade till en nyskriven novell till novellsamlingen jag jobbar med. Det var som att jag förstod. För imorse vaknade jag med tandvärk. Har gått omkring med den där trasiga lagningen i ett år utan att göra något åt det.

Har en tandläkartid imorgon bitti, eftersom det ju är som receptionisten hos Folktandvården sa när jag ringde och ville ha en tid så snabbt som möjligt: "Du är ju inte ensam om att ha tandvärk". Inte beter de sig som folk där och imorgon bitti vet jag om de bedriver någon vidare tandvård där. Fyra år sedan jag var hos dem. Nu går jag runt på värktabletter och tycker synd om mig själv och Sveriges offentliga sektor.


Illustration: Victor Estby

2 kommentarer:

Evas värld sa...

Stackars! Tandvärk är hemskt. John och jag har världens bästa tandläkare på Folktandvåren på Alsnögatan på Söder vid Barnängen, Hassen Kharai tror jag han heter, har det inte uppskrivet. han är så trevlig och det är hela personalen på den Folktandvården.

Victor Estby sa...

Tack för omtänksamma ord, Eva!
Ja, det är som att vara sjuk. Meningslöst. Vad ska man ta sig till? Inget får man gjort, man bara orkar ha ont. Dumt. Och det är bara ens eget fel. Fint att ni har en bra tandläkare. Om min inte sköter sig imorrn hör jag nog av mig till er nästa gång och ser om de tar emot mig. Tack för tipset! Nu fick jag lite hopp om Folktandvården igen. Tack för det med!